MARCUS MÜTZELL

Gråzon
När alla gränser suddas ut
Och jag torkar upp spillrorna av oss med en
Använd näsduk
Från mitt nattduksbord
Jag har gråtit färdigt och
Mina tårar är slut
Jag vill hellre minnas dig som du var
Förut
Du kastade bort
Det vackraste med dig själv
Och behöll
Den bekväma likgiltigheten för
Med den behöver man inte värdera
Bara låta tiden gå, passera
Tills man inser
Att man kastade bort det
Vackraste med sig själv

Det är svårt att se i mörkret
Men bara en dåre inbillar sig att det år bättre om man blundar