MARCUS MÜTZELL

Jag stod kvar som förstenad och du vände ryggen åt mitt håll precis som alla andra. Ju mindre du blev för min blick ju längre bort kom du och desto större plats tog jag i mig själv och jag ödslade ingen tid till perferin för jag visste redan var jag var påväg. Var ni alla påväg åt samma håll? Det är inte värt att mista sig själv för någon annans skull. Slutar ditt eget hjärta brinna och dina ögon att gnistra, då är det inte värt det. För det bästa du har är du.