MARCUS MÜTZELL

Ikväll blev en lugn och skön kväll, snart är det dags för ostbollar och någon bra serie eller film kanske? Lite städning, lite bubbelbad och lite tvätt, lite telefonsamtal och lite planering. OCH det bästa med kvällen kommer vara att krypa ner i nybäddade lakan, himmelriket. Imorgon kommer det däremot inte bli en lugn kväll. IMORGON ÄR DET WAKA MED ÖL SOM GÄLLER! Marcus återfödelse till Stockholmsnatten. Det finns ju liksom inget bättre att återfödas med än billig öl, that's how we like it.

Tänk er den störta skålen med ostbollar och bullar. Välkommen till mitt liv.

Idag var jag tvungen att gå upp en timme tidigare än vad jag egentligen skulle behövt. Alltid ska jag vara ute i sista minuten. Jag ska tydligen göra en läxa i religion som ska redovisas idag. Tydligen. Så himla onödigt med alla läxor och allt. Jag vill bara tjäna massa pengar och ha sommar och sol och sjunga och dansa. Men jag fyller år om en vecka och en dag, och det är ju alltid något. Men nu ska jag ta tag i skiten så den blir gjord. Fuck it fuck.

Glasbitar. Plockas. Bäst. Upp. Med. Omsorg. Och. Lagar. Glaset. Gör. Man. Bäst. Med. Ett. Genomskinligt. Lim. Kallat. Tid.

And as the day turns to night, and sounds of piano and the ticking of a clock make my lovestories come alive. Stay alive. Lets dissappear, get swallowed by songs and laughter. Dress up and have valentinesdinner every day. Make our life the lovestory of all times, wonder off the streets of Paris and London and New York. Laugh about our differences, cause they make it exciting. Love. Or be inlove. Fight over nothing and make up with a serenade. Let the moonlight paint us in beautiful coulors and let us drink wine and look into eachothers hearts. And as the night turns to day, the piano is silent. Love me this night 'til morning comes, cause as the sun rise and time is no longer still, my heart will be closed yet again. But 'til then, my dear. Take my hand.

Jag blir så jävla arg på mig själv. Det faller sig, dagen D när jag ska jag 48 000 olika saker, har min hjärna strejk. Jag fattar ingenting. Engelskauppsats, hur skriver man en sån? Men det håller inte, var är mina argument? Källor? Va? Jamen då gör jag något annat, fats jag gör inget annat utan fortsätter stirra på skiten och stressa upp mig över den. Den ska bli klar ikväll, så är det bara. Kul dag.

Imorgon ska jag:
- Skriva på min ENG-uppsats.
- Söka information om mat-ljud.
- Läsa min monolog.
- Läsa musikalmanus.
- Bestämma låtar till GBG.
- Boka tåg till GBG.
- Prata med Erika om RUT-grejer.
- Läsa i min bok för författarporträttet.
- Söka information ang. författarporträttet.

Om ett dygn hade 48 timmar. Då skulle jag vara lycklig. Eller handlar det om att prioritera?

Ikväll ska jag:
- Äta chips.

I torsdags var jag och andra delen av min hjärna på musikalen Leva Livet. En fabulös kväll, trots det faktum att musikalen inte skulle fått fem stjärnor i sig. Men maten, sällslapet och stämningen var på topp, så tack för en fantastikt trevlig kväll snygging där. För övrigt, när man beställer en öl och ölkorv kanske man tror att man ska få ett sofistikerat litet plastfat med en tandpetare sådär som man borde, men nejdå. En korv rätt i handen, tugga rätt av. Ganska roligt faktiskt. Såhär snygga var vi, kolla bara. Torsdags-snygga och bah yeah. Alltid lika bra, du&jag.

Ikväll kommer ni inte se mycket av mig. Nej, för ikväll, ja ikväll ska jag och Pia iväg på äventyr! För vi ska spendera kvällen på cirkus och musikalen Leva Livet, medan ni vanliga dödliga sitter hemma och tittar på bonde söker fru eller något annat tråkigt som går på TV på torsdagar (jag vet inte ens om bonde söker fru går längre). I vilket fall, vår kväll kommer bli fantastisk. Ha det bra, men inte lika bra som oss, för det går nog inte. Kombinationen är för makalöst bra!

Tss.

Idag har jag varit med bästa Pia, druckit massa kaffe och klippt mig hos Therese på Saint and Sinners. Och hittat alldeles för mycket billiga skor jag var tvungen att fly från. Mycket trevlig dag på alla sätt och vis, omgiven av fina människor, fina telefonsamtal, fina kaffesessioner, och fint hår. Den perfekta onsdagen.

Nu kan jag börja leva igen.

Dricker mitt svarta kaffe, äter mina egenkryddade nudlar och dricker ett glas vatten. Idag är onsdag, veckans onödigaste dag. Men, oftast blir onsdagarna väldigt mysiga på något vis, vilket är motivationen till att ens gå till skolan för att ha en lektion. Jag är skyldig Jessica 15kr också, så jag ska bli skuldfri.

Senare idag blir det till att boka klipptid. Kanske en secondhand-butik också, när jag ändå är i farten. Jag har varit jätteduktig med sparandet den här månaden måste jag faktiskt tillägga. Jag har bestämt mig för att jag ska unna mig själv en, eller kanske två saker i månaden i klädesväg. Något riktigt fint istället för att bränna pengarna på småskit. Sen ska jag spara ihop en stor hög med 500-lappar som jag ska ta med mig när jag åker till London. Där ska jag inte spara.

Fingrar på tangenter bildar ord på en skärm till meningar till texter till böcker till samlingar. Penna och papper förs över till filer och lagras i databaser för alltid, tills databasen kraschar och allt försvinner. Ladda ner böcker i din iphone och läs på bussen, skaffa ritplatta som i processen digitaliserar dina bilder och kommunicera via chatten. Tills det hamnar så långt bak i chattens minne att det försvinner och glöms bort.

Något jag saknar är bläck och en riktigt fin bläckpenna, en sån som man doppar och skriver fantastiskt vackert med på skrivstil. Jag saknar skrivmaskiner och brev, långa vackra brev som beskriver kärleken som inte kan bli sann. Jag saknar bord avsatta endast för detta ändamål, bordet ska vara beläget vid ett fönster med utsikt som har kvällssol, och där vill jag sitta och skriva, skriva tills pennan och hjärtat brinner och jag måste sluta för att bläcket tagit slut. Försegla mitt brev, ditt brev, försegla det med en röd stämpel och sända det med en duva. Jag skulle kunna vara Romeo, och du Julia. Det låter kanske klyschigt, men berätta för mig och dina drömmar och låt mig spara dem i en glasburk på mitt nattduksbord tills jag kan förverkliga dem. Låt mig förälska mig i ditt leende, dina ögon, ditt skratt och din sång. Låt mig drömma om dig och månen. Stå på balkongen i en lång vit klänning som når ända till fötterna och märk inte att jag kommer bakom dig, låt mig överraska dig och låt min hand stryka över din rygg. Vänd dig om, men kyss mig inte. Kyssen, den kyssen den ska vara så mycket mer än så. Se mig i ögonen och låt mina ögon kyssa dina. Låt våra händer kyssas, våra bröst, våra ben. Men våra läppar, låt de vara vita. Sen är det försent att vända om.

Jag har inte kunnat sova bra alls den här veckan. Jag tror det kan bero på att jag har haft mycket att tänka på. Eller nej, jag har gått över gränsen från att tänka till att grubbla. Jobb, sommar, student, projektarbete, liv. Det är så svårt att bara göra utan att tänka. Jag skulle behöva vara lite mer sån tror jag, egentligen. Imorgon ska jag jobba och sen ska jag försöka ta det lugnt när jag kommer hem.

Jag föreställer mig en väst av nitar. Så jävla snyggt. Hej hej.

Idag vaknar man av sig självt för att man inte har vaknat av väckarklockan, panikerar upp i duschen och slänger i sig frukost. Men idag går det inga bussar. Så, alltså, den enda dagen som innefattar en hel del viktiga saker som viktigt klassmöte, föreläsning och inlämning av PA fuckar sig totalt, men vad hade man väntat sig. Sverige och snö, som man tycker är en inte allt för konstig kombination, lyckas ju alltid fucka upp i vintertid.

Dock var det ju en helt fantastisk skön känsla när jag lugnat mig och insett hur skönt det kommer bli att bara vara hemma och vara ledig med min svampbob-ballong. Låten som pressas just nu är för övrigt S&M med Rihanna. Vidare ska jag kolla vidare (tss) på flygbiljetter, kolla på film, göra lite på min engelskauppsats och vila idag. Hej.

Är färdig med uppsatsen.
Kollar flygbiljetter.
Drömmer om sommaren.

Nu borde jag fan sova.
Godnatt.

Hej.

Jag är näst intill klar med min projektuppsats. Jag har varit på middag hos min fina syster och druckit kaffe. Inatt kunde jag inte sova, och jag blir alltid så himla arg när jag inte kan sova. Somnade cirka halv fem skulle jag gissa. Onice. Dock var det nice på vissa sätt för jag tänkte en hel massa, men när jag inte kan sova tänker jag för mycket och sen är det kört. Jag har verkligen insett att jag måste klippa mig och det är igår. Jag har börjat bädda sängen på mornarna också. Underverk. Jag ska försöka sova lite nu, så jag orkar med morgondagen. Snart.

Jag söker musikalhögskolan i Göteborg om mindre än en månad. Jag har inte valt låtar. Eller monolog. Jag har mest fokuserat på vad jag ska ha på mig. Prioriteringar.

Jag är inne i en period, en sån där kreativ period vilket jag nämnt tidigare. Det gör att jag tänker ovanligt mycket på saker som livet och får perspektiv. Det är när jag försvinner in i min egen värld jag får chans att sortera, rensa ut, spara. Nu jävlar är det sista slutspurten innan studenten och livet. Shit.

Juste, det jag egentligen ville säga med det här inlägget var att fiskarna jag köpte igår är döda. Fisken åt upp dem allihop. När man för en gångs skull försöker vara lite snäll. 145kr och fem små liv. Hoppas de har det bra, var de nu än är. Jag hann inte ens döpa dem.

Ibland undrar jag om människor klamrar sig fast vid saker som inte finns längre. Minnen, lukter, fotografier. Stillbilder av vår första kyss. Det är så lätt, så lätt men ändå så förbannat svårt att stanna tiden - inte hela världen, bara hjärtat. Låt mig vara olyckligt kär bara en dag till, snälla. För när man läker, visst är det samma sak som att släppa taget, glömma, aska? Är det samma sak som att glömma oss? Jag säger ju att jag vill gå vidare, släppa in någon ny, dela en pommes frites på donken med ett nytt leende. Men tänk om jag glömmer dig, det vi hade, det vi var och hur fantastiskt snygga vi var den där sommaren då alla sånger handlade om oss och vi åt gamla popcorn till frukost och du rökte och du var så jävla vacker. Tänk om jag glömmer det när jag faller handlöst förälskad för någon annan som inte luktar precis som du och som inte gillar popcorn.

Ibland undrar jag om människor klamrar sig fast vid saker som inte finns längre, för tänk om jag blir ensam, ingen olycklig kärlek, inga hjärtesorger och ingen nyförälskelse. Det är så lätt, så lätt men ändå så förbannat svårt att starta om motorerna, ladda om, födas på nytt. Pumpa igång hjärtat igen. Tänk om det bara blir jag. Kvar. Ensam. Ingen olycklig kärlek. Inga hjärtesorger. Ingen nyförälskelse.

Bara jag.

Idag har jag varit väldigt produktiv. Jag har skrivit massor på min PA-uppsats, det finns numera hopp för mänskligheten (peppar peppar ta i trä, liksom). Jag har varit på musikalrep med mina kära idag igen och oj va det kommer bli fint. Men dagens finaste är nog att jag har köpt fiskar till min fisk, så nu har han kompisar OCH en provisorisk lampa vilket han inte haft på flera år. Han är så jävla förbannad på mig just nu. Men det struntar jag i, förhoppningsvis blir de kompisar. Om inte annat så vet jag faktiskt inte alls. Det finns bara ett alternativ.
Här kommer lite fizkk.

Så fin. En av mina fem kardinaltetror. De är liksom lite mer "lysande" i färgen, jämfört med en neontetra. Kardinal liksom, yeah yeah. Orka att jag ens bryr mig. Nu ska jag belöna mig själv och min duktighet genom att fortsätta plugga en stund till, och sen mina vänner, sen ska jag äta dillchips. ICAs dillchips. Hello. (BTW, grottan ni ser i bakgrunden, det är där Fisken ligger och tjurar just nu. Han har verkligen personlighet, min lilla fisk. Även om han är lite dum i huvet ibland).

Alltså, igår när vi (läs; alla utom jag för jag fick bara titta) repade insåg jag en sak.
Mina musikalkompanjoner är helt väck. Kompletta cpn. Men det är därför jag älskar dem. Åh de är så fina fina fina. Jag har ingen aning om hur jag ska klara mig utan er efter den 26 maj. Inte en jävla aning.

Nu ska jag koka kaffe, sen ska jag försöka få något gjort med den här uppsatsen. När jag har varit sjuk har jag inte kunnat göra någonting, inte ens den. Så ja lite småstressad ska väl erkännas att jag kanske är. Men jag försöker vara lite hakuna matata med det hela. Det får gå som det går.

Den 8 mars söker jag till Artisten i GBG för övrigt. Helt plötsligt, ett mail senare, var det på riktigt.

I vingreklamen är Maria Montazami med. Hon är ju helt himla fantastisk den kvinnan. Eller rättare sagt verkar hon vara det. När hon pratar om att luddra med en gigantisk "tassle" som hon jämför med hennes hår. Det är bara så himla fint alltihop. Hon är en sån där människa jag skulle vilja träffa och bara prata med, ta en kaffe och prata om livet. Jag tror hon är bra på sånt.

Jag är som sagt galet inspirerad nu, jag vill skapa. Jag vill köpa meter av tyger och sy. Sen vill jag bli frisk från min sjukdom nu, för jag vill dansa. Jag vill stå på ett bultande dansgolv med händerna i luften, hänga baklänges i räcken och ta stockholmsnatten med storm igen. Självplågeri för mig är att lyssna på partymusik, men jag gör det ändå, för lyckans skull. Lyckan i dunket. Appropå skapa, min kära mor kom just med ett hängsmycke hon hittade ute och gav till mig. Hon tänkte sig att man skulle kunna göra ett häftigt örhänge av det, vilket jag definitivt håller med om. Hon är som svaret på mina skaparböner.

Idag ska jag träffa mina fina vänner, och jag ska titta på medan de repar till vår brakbra musikal. Åh va jag har saknat dem.

Senaste händelserna när man kommer in på min bloggs startsida (ni vet när man loggta in precis) är helt tom. Ungefär som händelserna i mitt liv den senaste veckan. Jag har varit jättesjuk. Det är så läskigt att ligga jättesjuk tycker jag, särskilt när man har 40 graders feber och man inte vet varför. Men nu vet jag varför, jag har lunginflammation. Rätt onice faktiskt. Har legat som en zombie. Zoomzzom. Men nu är jag vid liv igen, hoppas jag i allafall, dock är jag inte helt frisk. När ska man någonsin få bli helt frisk? Gärna imorgon tack.

Dock är det påväg åt rätt håll i allafall. Jag börjar bli inspirerad till saker. Att skriva, sjunga, andas. Fotografera vackra saker. Bli fotograferad för modemagasin. Köpa nya solglasögon.

Jag tror våren började komma medan jag låg och zombade mig. Det gjorde mig glad att vakna upp til solsken.