MARCUS MÜTZELL

Vaknade dagen efter och kollade ut genom mitt fönster. Och ja, vi bor på en soptipp. Eller, de oturistiga delarna av Egyten är lite som en soptipp. Dock är lägenheterna på insidan jättefina, så det är jättebra. Men som sagt, utsikten kunde ju definitivt vara bättre.

Vi åkte ner till marinan (för vi var lediga dagen efter) och åt lunch, fixade mitt internet och telefonkort (min telefon fungerar inte så jag måste fixa en ny för jag kan inte ta emot sms - var det kanske därför den mobilen inte användes mamma och pappa? hehe). Vattnet här är blått. Det är helt sjukt! Det är så himla vackert och någon dag när allt har börjat lugna ner sig lite mer så ska vi snorkla och bada. Ska bara köpa en snorkel först. Men det kommer bli så fint så fint. Vi pratade och skrattade och bara umgicks, (mitt i allt hann jag packa upp min väska) käkade middag på en resturang här som har svenska ägare och sen åkte vi hem för att sova inför första dagen på Palace Makadi Bay.

Jag har ju lovat er fler bilder, och det kommer. Det har varit mycket med allt möjligt här och jag har helt enkelt inte haft tid att ens lägga in bilderna på datorn. Ville mest berätta att jag lever, att mitt team är GRYMT, att jag har haft min första show och att jag har köpt hem kaffe till lägenheten. Jag vill också berätta att Egypten är så himla annorlunda. Svenska moralen, ut genom fönstret. Djungelns lag. Kanske inte riktigt djungelns lag, men för oss från Sverige att komma hit känns det lite så faktiskt. Folk här är jättetrevliga och jättejobbiga och vill hjälpa en och lura en om vartannat. Det har varit massor av intryck och upplevelser att smälta och allt kommer säkerligen succesivt komma upp på bloggen eller skrivas ner i min svarta bok, lite beroende på vad det är. Jag känner att det här kommer vara en utvecklande period både artist-mässigt och på ett peronligt utvecklande plan. För det är verkligen så annorlunda. Once in a lifetime.

Nu har jag i allafall kommit igång här igen. Så snart kommer bilderna. Och texterna.