no. 6

det är som när man drömmer en dröm
som man glömmer bort på morgonen
antingen för att allt gick så fort
eller för att det gör för ont för att minnas

det är som kampsport
ett självförsvar, en bomb man släpper över en stad
istället för att ta tag i, chansa och vela
är det lättare att få det att försvinna

plugga

Idag skulle jag verkligen plugga. Alltså verkligen. På riktigt. Inget det löser sig bullshit.

1. Det var faktiskt jättesoligt idag.
2. Iste passar mycket bättre in när man sitter i en solstol.
3. Pappa föreslog en tur med båten.
4. Vi var tvugna att handla.
5. Anna föreslog att jag och Sandra skulle äta middag där.
6. FINAL i Robinson 2009.


Det gick sådär.

Talang är sjukt

Jag dog just.
En kille på tv trollade fram en melon ur en hatt. EN HATT.
En honungsmelon. På riktigt. På talang.
Man kan inte göra det! Det går inte! Hur lär man sig det!? Det kan ju inte vara så att han lite random någåon gång under tonåren fick för sig att kolla under hatten och vips där låg en honungsmelon! Nejdu, va i helvete.
Det var coolt på riktigt. Varför kan inte jag göra så?

Men jag kommer fortsätta hävda att det hela aldrig har hänt.
Annars blir jag psykiskt sjuk.

just precis för en minut sen

Jag kan inte lägga upp en jättebra bilg på mig själv för att beskriva mitt lilla utseende. Visserligen kan det kanske vara lite spännande, men jag vill faktiskt ha en profilbild. Jo, det vill jag. Jag har inte kunnat ha profilbild på hur länge som helst, vafan är blogg.se's problem? Det går bara inte, den säger inte tillgänglig. Sånt här lackar jag verkligen på, jag LACKAR. Och jag dricker kaffe medan jag lackar. Tur, det gör själva lackningen lite lindrigare. Skulle kanske inte vara så roligt om mina föräldrar kom hem till en sönderslagen dator - av den anledningen att jag inte kunde ladda upp en bild. Men jag skulle nog aldrig på riktigt slå sönder en dator. Bara om den gjorde mig riktigt jävla förbannad. Då du.

Vi ska gå med hunden nu, jag och mamma. Sen ikväll ska jag nog kolla på en bra film. Jag vill verkligen ha ostbóllar, men jag har inga. Därför är det synd om mig. Idag har jag skrivit totalt två inlägg som innehåller ostbollar. Ostbollar. Mumma alltså. Jag antar att det inte blir något av det. Konsum stängde för fem minuter sen, varför jag nu vet det. Ödet säger sommar 2009. Jag säger bra plan. But still. Jag vill ha fett, nu. Chips, godis, ostbollar, tårta. Begär och frosseri helt enkelt, inget konstigt alls. 


Kaffet dricker jag ur en kopp som jag har köpt till mina föräldrar som det står kaffe i.

Helt plötsligt blev världen väldigt logisk, trots allt. 


solution, stavas det så?

Jag borde verkligen börja med mitt historia-arbete nu känner jag. Verkligen. Men jag vill inte, jag orkar inte och jag bryr mig faktiskt inte (eller jo. kanske lite). Okej jag bryr mig. Men det finns faktiskt gränser för hur mycket en man på 17 år klarar av på en och samma vecka. Det har varit så mycket, viserligen mycket roligt - fortfarande mycket dock. Japp. Och jag känner att jag nog kan börja med det imorgon, eller på söndag. Det är ju flera dagar kvar tills den lilla uppgiften (JÄTTEUPPGIFTENOMISRAELPALESTINAKONFLIKTEN!) ska vara inlämnad.
Idag var jag i allafall jätteduktig. Appropå skolan alltså. Mitt på morgonen vaknade jag av min mobil som jag hatar lika mycket varje morgon och kom fram till att jag inte alls gjorde teaterdagboken som jag svor att jag skulle göra igår kväll. Så, jag offrade min sovmorgon. Ja, JAG OFFRADE MIN SOVMORGON och åkte in till vårat fina lilla bibliotek och skrev ner den lilla dagboken och lämnade in den. Men jag vet helt seriöst inte hur den här historian ska lösa sig. Mucho svåra grejer.

Jag har hört att det är på gymnasiet man lär sig att tänka "det löser sig nog."
Och helt plötsligt börjar jag fatta vad de menar.


Någonstan inuti mig känner jag hur min kropp skriker "jag vill ha lite kaffe!" Och med tanke på min det-löser-sig-nog-strategi ska jag bjuda min mamma på lite fika, trots att vi redan har fikat en gång idag - i solen. I solskenet, den stora gula däruppe. Jag gillar solen. Särskilt när den gör mig brun.

number one

Det är faktiskt något speciellt med gamla serier på tv.
Som Beverly Hills 90210. Jag kan inte påstå att jag går därifrån när det råker vara igång på tv.
Trots det faktum att det är snart 20 år sen det började spelas in. Det är något med de gamla skådisarna, 90-tals kläderna (som största delen av världen försöker glömma) och allt. Intrigerna. Det är klassiskt.
Det nya Beverly Hills är inte lika bra, det är ett faktum.

Annars försöker jag få tag på Erika för att boka upp henne.
Vi måste ju fira din födelsedag, faktiskt.


RSS 2.0