-
Såhär va, jag har just insett en rätt big deal i mitt liv. Jag går inte i skolan nästa fredag. Nästa fredag, då avslutar jag gymnasiet och då börjar det man nu ska kalla det "riktiga livet". Jag har verkligen börjat inse det nu. Och vad fan ska man göra då? Det är liksom så himla givet att gå på sommarlov och sen komma tillbaka och berätta om alla tokiga grejer som hänt en, för att sen glömma sommaren och att hamna i något regnigt höstväder, få massa läxor som man inte orkar med men gör ändå och fylla helgerna med vänner och fest. Och jobb. Efter det kommer höstlovet det efterlängtade och låter en andas en vecka och rensa akvariet och dricka vin och vara höstig. Vinter, jag planerar att köpa vinterjacka men orkar inte så jag åker bussen med min skinnjacka med en annan jacka under för att det är som sagt vinter och nu börjar man inse att det bara är ett halvår kvar av det här skolåret och vad har man gjort hittills? Fort som tusan blir det jul och man får julklappar som man berättar om för alla klasskompisar när man kommer till skolan, och däremellan hinner man med ett lagom planerat nyår som alltid slutar bra tillslut i allafall. Efter julen kämpar man sig mot sportlovet då det brukar vara tradition att åka till fjällen och glassa en vecka, och sen går allt jättefort och innan man vet ordet av borde man ha sökt sommarjobb men i värsta fall klarar man sig på solen och vatten och vänner. I värsta fall. För om tre månader är det ju skola igen.
Men nu går inte jag i skolan längre. Inte nästa fredag. Efter nästa fredag kan man göra vad man vill med sitt liv. Jag och en vän gick förbi en hög med plankor på Söder där hon konstaterade att man skulle kunna sätta sig bredvid plankorna tills så länge man vill och bara se vad som hände. För det skulle man verkligen kunna. Det känns så galet det där, det här. Jag vet i allafall att jag ska vara häftig och konstnärlig, parta och träffa mina vänner, tjäna pengar och göra allt jag är passionerad för och resa. Hitta livet.
Och jag är riktigt riktigt riktigt förväntansfull.
Men nu går inte jag i skolan längre. Inte nästa fredag. Efter nästa fredag kan man göra vad man vill med sitt liv. Jag och en vän gick förbi en hög med plankor på Söder där hon konstaterade att man skulle kunna sätta sig bredvid plankorna tills så länge man vill och bara se vad som hände. För det skulle man verkligen kunna. Det känns så galet det där, det här. Jag vet i allafall att jag ska vara häftig och konstnärlig, parta och träffa mina vänner, tjäna pengar och göra allt jag är passionerad för och resa. Hitta livet.
Och jag är riktigt riktigt riktigt förväntansfull.
Kommentarer
Trackback
